Ätardag - är det verkligen värt det?

När jag går på diet är det behövligt med en dag där man liksom kan tillåta sig att äta av det där man är mest sugen på! Förr brukade jag äta av ALLT jag ville ha och då i löjligt stor mängd! Ja, för som sockerberoende finns det just inget lagom.. Men denna gång är det annorlunda.. 

Jag har förstått nu att ätardagen är till för att man ska orka genomföra dieten MENTALT och inte för att man ska sabba det man åstadkommit under veckan som varit! 

I stället för att byta ut samtliga måltider mot minde bra alternativ så håller jag mig nu till upplägget och piffar till det lite.. En HEL avokado i salladen i stället för en halv t ex och kycklingen fräste jag på i Body Svience coconut oil för den goda smaken! So far so good! 

Jag längtar efter glass i alla olika smaker och valde att festa till fikat tillsammans med barnen.. Dumt av mig! Låg större delen av kvällen med magsmärtor precis som förra helgen, då jag också åt glass! Nästa helg blir det att testa sorbet istället.. 

Lite lakritskritor tillsammans med choklad var det jag ville ha sen... Men vad hände?! Euforin uteblev och i stället satt jag med ett hjärta som bultade hårt, jag svettades och kände som om jag hade feber! 

Är det verkligen värt det?! Borde vi ens kalla det ätardag om det egentligen handlar om att boosta psyket? Återkommer i frågan när jag vet... Tills dess - heeeeej!