Ja.. Jag menar hur svårt kan det vara att hålla en blogg vid liv?! Alla andra kan ju! Alla andra har ju massor av intressanta saker att skriva om och den ena framgången avlöser den andra! Och är det verkligen bara jag som inte har en egen personlig fotograf vid varje träningspass? Ha ha ha... ja, jag skojar... Men lite sanning ligger det allt i allt detta! Jag har tänkt många gånger att jag ska skriva... men om vad? Kanske kan jag skriva om hur dåligt samvete jag har gentemot min familj för att min tävlingssatsning kostar en väldans massa pengar? Eller om hur jag de flesta dagar inte hinner vara med min familj när jag svischar förbi hemmet mellan jobb, barnhämtning, handling och gym. Kanske kan jag skriva om hur stressen från konflikter på jobbet ställer till det så att kortisolhalterna i min kropp slår i taket? Eller om rädslan för att hamna i stressläge som stressar mig ännu mer?
Nåväl... Min väg till tävling är inte en dröm på fluffiga rosa moln. Nej, långt därifrån! Vissa dagar är bra och andra är mindre bra! Och jag är säker på att det är fler som tävlar som har det så här! Men ingen berättar! Ingen skriver om kampen mot kilona som också VI har! Ingen skriver om när familjelivet frontalkrockar med våra drömmar om att stå på scenen i vår bästa form! Ok.. Nån kanske gör det, men jag har aldrig sett det.
Så i denna blogg kommer ni framöver att få ta del av MIN sanning! Om framgångar och absolut om motgångar.. men framförallt om mina tankar kring det som berör mig. Tummen upp och grattis till er vars tävlingsplan går som på räls! Ha ha... Vi ses på scenen!
